Jag bär min barndom
Som en nästan synlig hemlighet
En aldrig vuxen snigel
Med infantila spröt
En ljusskygg idiot
Kedjad i sin ladugård

Mörka klara vatten
Bryter genom marken
Underjordiskt regn
Fladdrande doftminnen
Genom gläntorna i tiden
Den fuktiga nosen
Från barndomens somrar

Blick utan öga
i gryningen
jag har badat
Jag är här

”Aldrig försent att ha en lycklig barndom ”
Sa vi redan när vi hade en
Och bar den som en flagga
Genom ungdomslandets explosioner
Ett bluessolo i smärtfyllt lyckorus
Och vi blev antecknade
Där vi satt blöta och förväntansfulla
I evighetens väntrum
Som mänsklighetens för tillfället
Mänskligaste representanter