När almarna gör de dövas tecken för liv
I silhuett mot vårsolen
lyfter en lättnadens suck
från sekeltunga gravar

Jag hojtar kaxigt
Ner i ett lyssnande tomrum
Under Stagnelius pelare
Jorå, de e´ fortfarande blues
Ser pelarens fråga förvandlas
Till ett utropstecken