Jag vill vara reko & rak
                    ..Men med dig är jag förljuget finurlig

Jag vill vara öppen & sann
                            ...Med med dig är jag bara litegrann

Bara ytte-pytte-lite,
 en förkrympt version av mitt jag
   Smulorna strör jag medvetet ut,
      i vårt gemensamma bohag
        I hopp om att du ska finna en dag:
         "Här bor en kvinna, så unik i sitt slag!"

                   Med dig känns jag konstig,
                på ett mega-jobbigt sätt
             Varför utövas vi fel,
           när vi menas så rätt-?

      Likt en kärleksfull religion
    som tappats bort i tolkningen
  Och nu blir ansvarig
för massmord på befolkningen

  Det är trots allt jag, som på ren idioti 
    spränger mig själv i bitar
      i tron på något större, ett "vi"
         Men väl sprängd i triljoner skärvor,
           vad ska då ett "oss" kunna bli?