Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

*tre skovlar mull*



Lämna solens sista stråle
i samma andetag
som livet lämnar kroppen

lär dig flyga utan vingslag
eller fall som du aldrig fallit förr

låt livet
döden
intet

fylla dammiga vener
med syrelös puls

Återgå

var jord
bli jord


Fri vers av Smultris
Läst 919 gånger
Publicerad 2006-04-13 00:02



Bookmark and Share

    HiFi
reinkarnation med sötsur sås... vill läsa fler....
2006-04-20

  Albert
"lär dig flyga utan vingslag
eller fall som du aldrig fallit förr"
du skriver verkligen fint
och jag ser att du vet hur det är
när det är ... svårt...

jag har gett upp ett par gånger, så där på riktigt, verkligen gett upp, fallit...
det är de enda gångerna jag återuppstått,
två gånger har jag uppstått
men.. först måste man dö
på nåt sätt
2006-04-13

  Mats L.
Fint skrivet smulan
2006-04-13

    ej medlem längre
ååh så vackert!! Texten verkligen flyter på, och du smälter samman människan, med naturens kretslopp på ett så vackert sätt. Hävdar själen i allting, får mänskan att tyna bort och bli ett med moder jord.


en favorit!
2006-04-13

  Sländan
Jättevackert skrivet! Förr eller senare så hamnar vi ju alla där.

Lär dig flyga utan vingslag
eller fall som du aldrig fallit förr

-befriande ord på något sätt. Önskar att jag hade kommit på lika fina!
2006-04-13

  Saga-Sofia
Vackert om förgänglighet och släppa taget. Och en skön rörelse, att återgå till jord. Att det får vara så, att allt inte måste vara evighet och upplyfthet.
2006-04-13

  Kopia
Jag kan tolka den här utifrån mina sinnesstämningar. Skulle tro att om jag var nere skulle jag känna känslan att ge upp men...

"fylla dammiga vener
med syrelös puls"

Som är en mening jag skulle vela ha skrivit.

Bara släppa taget och dö... eller släppa taget, rensa ut och leva! Du ger oss val med dina ord!
2006-04-13

  Tony Hermansson
Jag ska bara leva klart först....
2006-04-13
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris