Ibland önskar jag att jag kunde springa.
Fly från allt det oklara och hitta en plats där allt är klart.
Och där jag duger precis som jag är.
Där problemen kommer med en lösning på baksidan.
För min ork börjar ta slut.

Och allt som en gång hade en mening förut börjar bli meningslöst.
Och jag vet inte hur jag ska ta mig vidare i ett spel som har slut på rutor och när jag inte riktigt orkar hela vägen till GÅ.

Allting var så mycket finare förut när det var trasigt på mina villkor.
Och när jag visste att jag hade nått botten.

Nu ångrar jag att jag tog mig upp.
För när jag är uppe så finns risken att jag ramlar ner igen.
Och jag vet att det kommer göra alldeles för ont.