De djupaste haven av behornade kungar,
av barr och av bark och djupa rötter—
tornar som berg över veknande dungar
och får dem att buga vid deras fötter.
Månen skiner som pärlemor
över björk, över gran, liten som stor,
och var jag än är och var jag än knogar
vill jag leva och dö i våra Norrländska skogar.