Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
hemåt till byhålan från stan


Musslans ljus över Närkeslätten

Släktskapet pulserar i bröstvårtorna
rönnbären vinkar vid kanterna av cykelbanan

Jag cyklar fort
hoppar mellan fälten som en hare

Ögonen trampar fram
en millimeter ljus åt gången
jag är en lysmask i bara bh:n ensam i natten.

Råg, korn, vete och blommande bönor
mässar, klär av mig dagliheten drar mig som näcken drar i sitt offer
vill att jag älskar
med en större kärlek än människans korta liv
är kropp utan kropp
uråldrig kropp.

Stjärnornas små huvuden lyfter
ekarnas tunga midjor över ån

Leran doftar starkt nu och gräset lägger armarna om min vilja
ber att jag lyssnar

Vill att jag stannar och vaggar
med änder och sädens lågmäldhet.

Tom är jaget
honan är försvunnen i grön päls
åkrarna har trollat mig
till en strävsam myra
på botten av ett gammalt hav.




Fri vers av Magdalena Eriksson VIP
Läst 492 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2015-03-01 15:03



Bookmark and Share


  Peter Olausson VIP
att jag inte läst den förrän nu - verklig poesi, när ekarna får tunga midjor och du är en lysmask i bara bh:n och allt sker i det långsamma ögonblicket på botten av ett gammalt hav. Bara att älska!
2015-03-08

  KattenKin VIP
Som en härlig hälsning från ett excentriskt universum, en lysmask på cykel i bara bh:n! :)
2015-03-07

    Lena Söderkvist VIP
Här vävs relationer in i bakgrunden av ett åkerlandskap. Tolkar det som att vi är en frukt av vår miljö och måste ta oss igenom själva. Ordentligt spännande blir det när du låter miljön byta skepnad.
2015-03-02

  Lars Hedlin
En bra text med känsla!
2015-03-02

  Måna N. Berger
Tänkte, när jag läste titeln, på att du cyklar på gammal havsbotten.
2015-03-01

  objekt3
FEMEN I BURKA i reprissalisk hamockifierad dunder blått
2015-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson VIP