Rädd
för växtvärken
som drar i lemmar och tankar
Sträcker ut dem i gryningssolens rodnader
Blir större

Rädd
när växtvärken avdomnat
Är lite för lång
Tankar och känslor som når ut i atmosfären
men bara snuddar vid stjärnströsslade kosmos



Är lite för liten



Mest rädd
för att vara
en av De Stora
som har glömt hur stjärnor ser ut
under den eviga solens avslöjande strålar som färgar världen svartvitt,
jagar undan alla tvivel som gödde den förundrande glans
genom vilken barnet ser världen

Rädd för att bli stor
och inte se skillnad
mellan en hatt och en boaorm som svalt en elefant