Du klär i svart, ser ut som det bästa jag sett och läser Sylvia Plath. Det är klart att jag blir galet förälskad när vi av en tillfällighet går på promenad, även om jag vet att vi många ögonblick kommer balansera på gränsen till galenskap.

Det stör mig inte med destruktivt knullande och att du efteråt ber om en örfil till. Vi kommer närmast förtryckt rädsla då, men det sliter långsamt färgen ur hjärtat och tårarna saknar motstycke när de stunder senare saknas.

Morgonljuset lyser, snart är vi döda , men först ska vi göra varandra illa och vakna ur livslögnerna igen, försöka rymma vidare till andra relationer som romantiska dockor, men där kommer vi alltid vara sjukt övergivna.

___________________