Är rädd att du skall komma hem och
förstöra av det förstörda.
Är orolig att du skall stå utanför min dörr
och vänta samt åter ta det du en gång tog.

Jag har inget kvar av det du
rensade bort, det du tömde,
men jag försöker finna det;
som en nål i en höstack

Kärleken är som bortblåst lik vid
bombens tryck och jag vill att du
suddas ut, raderas och bara
försvinner, men jag är rädd.