Jag gråter sjöar till hav
och längtar genom kylan
till sol

Min ensamhet är ett eko i
Blå hallen, en vindil i ett
vakuum

Det övergivnes tåg har passerat
och fotspåren suddats ut. Jag
är vilsen och kompassen
slutat fungera

Längtar din skönhet som en filt
över mitt kyliga Jag och din
närhet som mitt syd och norr