Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 



Åtskilda.

Hon står på ett tak
med ett värkande hjärta
som längtar efter honom.
Han sitter hemma
och undrar:
Tänker hon nånsin på mig?

Hon gråter i morgonkaffet,
otröstlig av saknad
Med den enda önskan att han var hos henne.
Han suckar ringar i tevattnet
mulet surande:
Hon lämnade mig först.

Hon skriker åt stjärnorna
Han muttrar mot jorden

Beslutsamma att hålla fast vid varandra,
vandrar de ändå alltid

åtskilda.




Fri vers av nattfjaeril
Läst 269 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-03-14 14:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

nattfjaeril
nattfjaeril