Bekräftelse är allt. Syns jag så finns jag. Men du måste tala om för mig att jag syns. Annars vet jag inte om jag finns. Jag kanske inte finns. Kanske har jag sugits upp i cyberrymden av en mäktig kraft och virvlat bort i osynlighet från jorden. Ingen twittrar om mig. Ingen trycker gillaknappen på facebook. Ingen kommenterar mig. Abstinensen sätter in och jag blir uttunnad som en rökslinga, försvinner, finns inte mer. 
Vad är det som dunkar?  Pulsen i mina handleder mot tangentbordet. Vems puls? Vems handleder?
Finns, finns, finns, finns, finns.... dunkar den, som ett litet tåg på räls.
Kaffet är starkt och gott. Vems kaffe?
Solen lyser in genom fönstret. Vems fönster?
Jag klickar på gillaknappen innan jag går ut och ser mig om. Skuggan faller på marken bakom mig och bekräftar. Jag finns.