Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hjärnspöken

Med darrande händer vänder hon blad
Med ett inre som skälver lyfter hon blicken
Mörkret sänker sig över trädtopparna och kramar ur de sista glimtarna av ljus som envist har lyst igenom den tätbeklädda skogen
Tankarna snurrar i takt med vinden som sliter i hennes hår
Spökena slingrar sig in
Tvingar sig på
Livnär sig på den ynkliga självkänsla som triggar det självdestruktiva tåget
Den återkommande resan som tär på lyckan
Lyckan hon så sällan får känna
Då spökena har sitt grepp
Ett grepp som stryper den riktiga verkligheten
Verkligheten där hon kan få finnas och leva




Fri vers av TheMaskedMisery
Läst 214 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-03-16 22:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

TheMaskedMisery
TheMaskedMisery