Å du Älskade profesionellt nakna själ poserande i sidled inkommande med ciggen vibrerande i bröstfickan som en vit prinsessa
uppförstorade raggmunk i läderjacka
jag är din !

På filmduken blir allt så jävla bra och alla vill se din stjärna
om alla andra vill se din stjärna som alla andra vill se
då måste det vara sant att vi är världens vackraste kärlekshistoria.
När du nästan tappar masken är du så åtråvärd.
Publiken darrar våt i ögonen en del våta på andra ställen.
Å dessa gråtvåtkåta människor var kommer de ifrån ?

Några pauserande softa blåtoner
ett mästarstycke i balans mellan de förberedda orden och stundens ingivelse.

Vi vill se dig nästan ha dig
trippa runt
i hur många skor som helst
hur många timmar som helst
fast bara som det verkar
fast på riktigt
fast i en föreställning om fri kärlek
om den mystiska mannen i hatt som egentligen är världens smartaste
mest känsliga person.

Du är en man med barnet i behåll och det använder du som en ak44 mot de sociala orättvisorna.
Vi applåderar tills handflaterna blöder
för den drömmen vill vi äta som mandelmassan i semlan.
För vi bryr oss om dem som som har det svårt
känslan av att empati når fram längs en magisk ledning långt in det innersta.


Poetens unga beundrarinna tänker:
Nu kör vi
haka fast mig på din cykel natten är vår
jag lovar att vara smidig.
Vi ska nu utreda vad som finns i de skrik som skriker högst
dessa utsökta vrål med röda munnar.

Hon tänker vidare några år senare:
Om du bara kunde se tillräckligt djupt in i mitt sorgsna ansikte
så skulle du känna vågen.
Mitt skratts underbara underliv å då skulle de bli åka av!

Men
poetiska män vill se unga stjärtar på sin stjärnhimmel.
moderna dandy handy vill se beundrarinnor med rodnande kinder i baren
stjärnögda flickor under trädet
ja bara helt betuttade kvinnor och ingen enda pansarbestyckad krokodil som jag
med egen hjärna som kan den här filmen
ut och in.


Poetissan tänker nu och skriver följande:
Jag fick tampas med dig i sängarna av guld
tvätta mig ensam i vaskarna av zink.
Drar nu med fingrarna på svarta tavlan.
Vi hade inget liv !
Vi var bara en dikt som skrevs i telefonsladdarna roterande kring fegheten.
Ett juver för nattliga utsvävningar byggde vi av musiken.

Jag skriver på en slinga av nattens tunna rök om dig
din blåa tröja kommer alltid att förfölja mig.
Dubbelviker mina brev eldar i kaminen med dig.
Tack för bra bränsle!