Dödskallarna   hade   samlats   till   sammanträde
i döskallarnas  sal. Det  slammrade  i  deras  skall-
ar  av  muttrar och skruvar  som försökte  få  ihop
det, en del försökte bygga  empatiska  broar  mell-
an lilla och stora  hjärnan  men  det  var  alltid för
dålig   kvalite   på  virket  för  att  det  skulle  hålla.
De trodde alltid  på  nånting men visste ingenting,
därför gick det mesta fel, för de ville aldrig utreda
orsakerna  och  tog  endast  fasta  på  dess  verkan,
alltmedan  de  vilsna  hjärncellerna  simmade  om-
kring  likt  döda  fiskar  som flyter  med strömmen
i den inre rymden.    
                                              *