Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En mycket kort novell jag skrev till en uppgift. Begränsningen var en sida i word, skulle innehålla minst 2 karaktärer, platser, och tidpunkter.


Trappsteg till tomrum

”Du behöver inte försvara dig. Jag bryr mig inte om att du dricker på jobbet, jag dömer dig inte. Det är lite pinsamt att säga, men jag ser dig som min fadersgestalt.” Den äldre mannen sänkte sina axlar som svar. Han såg ut att slappna av nu.
”Inte ett speciellt bra föredöme du har då”, sade han, men misslyckades med att hålla tillbaka ett leende. Isak log tillbaka mot honom, men återgick snabbt till den stela uppsyn han tidigare haft, och vände sig till fönstret innan han tog till orda igen. ”Tack. Jag har inte sagt det innan. Men tack för att du har stöttat mig. Jag behövde det.”
”Vem som helst hade behövt det.”
”Det är på sätt och vis därför jag kom hit. Jag tror att jag kan gå vidare nu, men jag behöver se dem i ögonen först. Kan du hjälpa mig med det?” Birger höjde ögonbrynen. Isak stod orörlig kvar med blicken mot den mörka himlen. Kontorslandskapet låg i tystnad. Utanför närmade sig hösten sitt slut.
”Vill du verkligen möta de kräken? Vill du verkligen se dem i ögonen, bara det?”
”Du vet hur rättegången gick, och det var delvis mitt fel. Jag vill personligen fråga dem varför. Jag vill inte genomlida alla om och men de där juristerna envisas med jämt. Om det ens skulle beviljas, vilket jag inte alls tror, kommer det dröja minst flera veckor innan det blir av. Vi skulle inte ens få mötas ensamma, det vet du bättre än de flesta.”
Birger lyfte upp en plunta ur sin skrivbordslåda och tömde lite av dess innehåll en pappersmugg med ljummet kaffe. Isak vände sig till honom. Han fick ett uppgivet leende och en korthuggen nickning till svar.

Birger blev insläppt. Vakten gav dem flera meter åt sig själva. Den äldre stod kvar bakom stolen han blivit tilldelad, blicken höll han stadigt på bordet som åtskilde honom och Isak. Den frihetsberövade ynglingen såg inte heller honom i ögonen, och minuter passerade.
”Jag blev friad.” Sade Birger till sist. ”Jag blev friad, men jag borde blivit dömd. Jag är din satans medbrottsling vare sig jag vill eller inte.” Hans händer grep hårt om stolen framför honom. ”Jag litade på dig jag trodde du var min vän jag kan inte fatta att du utnyttjade mig som en jävla …!” Birger var högröd i ansiktet. ”Titta på mig!” Isak lyfte blicken. Hans ögon liknade de hos en död fisk och hans ansikte var fullkomligt stelt och intetsägande.
”Jag visste att det skulle bli såhär. Dagen efter hon dog visste jag det, och innan jag lärde känna dig.” Isak log, Birger var tyst, helt mållös. ”Ditt stora misstag, förutom att lita på mig, var att tro att jag var en god människa.” Birger vände sig om och lämnade ett spår av snö och slask efter sig när han gick. Vakten trädde ut och stängde dörren efter honom. Kvar lämnades ensam mördaren Isak Vidar.




Prosa (Kortnovell) av Verner Ask
Läst 392 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-03-18 15:53



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Verner Ask
Verner Ask