Huden på hela kroppen är full av ljus, som sover
Jag glömde andas, andas
Men min förmåga att kunna blåsas bort
kräver ingen hunger, har ingen svält

Jag gick upp på skakiga ben och blodet dunkade i öronen
Jag förlorade mig själv i att veta att hoppet finns
och försvinner som magi

Plötsligt tre timmars evighet
och mitt i allt detta en orubblig lycka