Sockret sög upp mig i sig
Stunderna i bollhavet har sitt pris
Sorgligt när kulörta lyktor tappar sig själva på ljus
Stannar nu i det snaggade nakna
Somnar stående i skorna
Saliga är de som äger förmåga att förlåta sig själva
Sträcker ut handen
Singlar långt bortom förståndets lilla fattbara öre
Samlar ihop oss
Smyger in oss som ett paket under granen
Strider för det jag inte vet
vet att det är viktigt
det vi inte vet.