Råkorna skorrar med  skånska röster
utanför det öppna fönstret
till skolsalen där jag sitter.
Tystnad nu, ej skratt, ej fnitter.

Dammet lägger sig över salens bänkar,
över stolar, golv och mina tankar.
Ännu tycks deras glada stämmor eka
mellan salens ljusa väggar.

Blott för en stund sedan
tog lektionen slut och redan
tillhör den det förflutna.
En droppe föll mot fönsterrutan...

Den fångades upp av vinden
0ch liksom nuddade kinden.
Jag vet att denna era ska ta slut
när  själv jag vandrar bort och ut.

Råkorna skorrade med  skånska röster
utanför det öppna fönstret
till skolsalen där jag satt.
Tystnad nu, blott minnen av skratt.