kanske har jag ingenting
att säga

när inte eldar bränner
och längtan inte längre dallrar
då är jag tyst
min mun så sluten
och mina läppar mjukt slumrande
fridfullt som hos ett litet barn

kanske har jag ingenting
att säga
för jag har kommit hem från färden så lång som vintergatans ändlöshet
dess kalla glöd har märkt men inte dödat mig
nu är jag framme
ur kontinenters jord och damm har jag just
återfötts

bagage föll bort
ett efter ett längs vägen och saknas inte alls

nu sitter jag
på trappan vid syrenen
doften av earl grey i florstunn kopp
trollsländan svirrar
skalbaggen glittrar och glimmar

som guld