Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En skärva om någon som ger sig in på något och plötsligt finner sig ensam och utsatt.


Vägen in


Brisen som rörde
vid skuldror och hår
grenen som rispade
stenen som skavde
allt hade jag väntat

Stjärngatans stråk
över himmel och land
ormen som stördes
och kilade undan
tillika var väntade

Lutet som gjorde
sin klättrare andfådd
den sovande månen
de dårande dofterna
var intet nytt

Men vyn över kanten
när skuggorna svann
för främlingens blick sade
Känn dina våndor
du är ensam, min vän!



29/5 2011




Bunden vers (Annat versmått) av Lena Söderkvist VIP
Läst 146 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-03-25 12:28



Bookmark and Share


  Magdalena Eriksson VIP
Dårande dofter var intet nytt...
tycker om när det känns okomplicerat men ändå som något skribenten har vägt noggrant i sin hand.
2015-03-26

  Nanna X VIP
du har rätt, ensamheten är värst... och ibland kan den ju drabba en mitt bland vänner.
2015-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Lena Söderkvist VIP