Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tillit (under jorden)

jag var tänder, nyckelben 
vidgade pupiller och tunna armar utan kött 
jag var generell ovilja och förträngd panik 
jag var en snedtrippad Alice med hallisar 
vilse i en värld jag betvivlade 
en trasig kompassnål utan styrsel 
vispande mellan väderstrecken 
jag var otydliga riktningar
jag var upp

och ner

jag var en dansös ur balans 
rakt igenom autodidakt 
född sann levnadskonstnär men
med ett besvärande handikapp 
en tidsdyslektiker fångad i klockan 
med ett lite fåfängt hopp om att
tiden trots allt är värd

jag var även tusen andra halvsvåra ord 
sammanflätade i nonsensmeningar 
obegriplig för det mesta, främst inför mig själv 
jag var före min tid men satt fast i förseningar
gjorde sport av att ta sats i för höga fall
jag var för snabb för djup för smart 
och ohälsosamt allmänbildad 

för övrigt 

jag var medveten om mina demoner 
skålade för dom, med dom 
i öl, livsförakt och kladdig likör 
klädd i naken sanning och därför vulgär 
jag var allt som du kan dricka 
utan respekt eller rädslor
i den tomma platsen mellan forcerade känslor 
precis utanför varma krogars lena sken  
där varje färg är en ljuvlig illusion 
men happy hour en vip-tid
endast för inbjudna 

jag var dåligt samvete 
ett hål i magen, kronisk tvekan 
krökta kotor och säkert, säkert 
en galaxhop cancer  
i mänsklighetens tjocktarm 
något som borde opereras bort 
som världen skulle vara friskare utan 
något som förmodligen luktade skit 

jag var allt det, allt det var jag 
för jag behövde  
omstarta 
avgiftas 
utbildas 

i verkligt viktiga frågor 
som var larven tar vägen 
när fjärilen kravlat ut ur puppan 

utvecklas 



och sen 
blev jag lugn 



någonstans är jag någon annan nu 
och någon annanstans är jag 
fortfarande vad jag var 

jag var och är allt 
lika mycket 
hela tiden 
i olika skikt 

jag är det alla sa att jag var
men också det som aldrig blev sagt

så när känslorna bränns
och tankarna trängs
blundar jag, andas och minns 

att den svarta sprickan i asfalten 
är vägen ut för maskros-solen 
under jorden




Fri vers (Spoken word/Slam) av Lola
Läst 593 gånger och applåderad av 24 personer
Utvald text
Publicerad 2015-03-25 12:33



Bookmark and Share


    ej medlem längre
det här var intensivt som imploderande solstormar. bra skrivet.
2015-05-23

  Fredrik P. VIP

O någonstans känner jag en saknad
över denna levande och starka poesi
som jag så sällan får läsa numera.
Tack!
2015-03-25

    Lena Söderkvist VIP
Livet krisar, och så får du till det så här. Superfin poesi, fantastiska, oförlikneliga metaforer.
2015-03-25

  KattenKin
Åh gud så bra, jag dör! Älskar den här texten på studs!
2015-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Lola
Lola