Skrikande och dansande tranor
stående i det grunda vattnet
speglar och kråmar sig
så alla kikare suckar hänfört

resan har bara börjat
men en tradition är en tradition
och dansa bör ju varje trana
åtminstone ibland

sådär på våren och till påsk
när vattnet är lockande
bara för en trana
men för en annan fågel

över en skör gestalt
har bilan fallit
genom tidens tand
en språkets fågel

har dansat färdigt
men lever ändå kvar
i de spår i leran
av bevingade ord

som inte bara finns
när våren kommer