Svetten lackar
när jag
cyklar upp i backar

Det är för tyngden som tynger
och åldern som åldrats

Cykeln bättre rustad
än aldrig förr
det är jag som pustar
som aldrig förr

Det är tiderna
som
kommer
med
allt mer bagage,
allt mer mage

Nerför, nerför firas allt stånk å stön
här glider jag där jag lider omvänt

Metaforerna förvirrade,
var i tidsbackannalerna är det nerlut utan dödslut?