Himlen tycks allt blekare,

natten är matt,

nuet täckt av sky.

Dagarna blir svårare att skingra

när gränser suddas ut i tunga bly.

Tiden tycks mer nyckfull,

ett obegripligt tillstånd,

gårdagen vagare.

Väntan ett sätt att vara

när mina gränser syns svagare.

För det irrationella är det klara,

det gömda är det uppenbara

spåren är förfrysta.

Söker du också svar i nedsläckta stjärnor

när gränser suddas ut i det belysta?

Jag är en blind kvinna,

sänker blicken inför livet

tankarna är diffusa,

alla ord uppätna,

mina rörelser förfrusna,

dina allt mer förmätna.

Jag har varit där,

plockat gamla minnen,

samlat ihop dem till en vissen bukett.