ord sagda
men så tysta
som mellan raderna gömda
viskande honung
lenar min oroliga själ

här inne vet jag
men hjärtat blundar
lyssnar inte in tvivlen
som med minsta syre
växer sig större i det mörka blå

låter längtan flyga
den landar där du bor
trotsar alla svarta moln
när den stiger mot himlen
och sjunger ditt namn

väntar in dig
orden som fyller tomrummen
ett balsam för hjärtat
smeker mig inombords
och helar det som varit trasigt