solarna skriker och ögona böjs

vägarna korsas och djävulens mormor

himlarna faller jag sträcker mig större

jag blöder jag sjunger jag simmar mig säl

i det stora bevarandet 

dansar verklighetens kjolar

till trummor och studsflyt

avståndet från här till nu

karusellstundens tomhet sprakande tivoliskymning

stjärnornas milda frösådda blinkljus

det stora närvarande har en lukt av tyngd

som en sorgsen fågel där möjligheten grenas