dikten är en magisk zebra

betande

under spretig björk i mars

i ett försök till ett närmande

skrev poeten sina blå besvär

tills de gjorde honom yr

hjulet som var dagen

var hastigheten och innehållet

utan att hålla andan

det var inte ord som reste sig

när avslutets bilder rullade

över den steniga slätten

sannolikheten i en droppe vatten

är som ett andetag i smyg

en tanke utan täckning