Jag krigar än. Krigar mot systemet.
Mot de blåklädda asen som kryper
i mina tankar. Mot de vitklädda
som spyr galla utan att veta varför.

Det rasslar i mina öron, som jag
kastar pengar i min spargris. Men
jag är fattig. Borstar smulor längs
golvets lister, tvättar mig i gårdagens
vatten.

Mina minnen är likt en öppen sutur,
en varande massa som skriker i
mitt blod. Det svarta sotet i ådrorna
går aldrig ur, hur mycket jag än
skriker.

Å jag skriker. Min röst är hes, men jag
skriker ändå.
Jag skriker.