hon gråter av ilska inombords.
han skriker men ovan jords.
jag som du berättas av tonårens kärlek leder i flera steg.
nu som sagt! jag orkar inge mer.
precis som allting är bådas fel!
jag svär de var med egenvilja, skriker han.
hon med dom ensamma orden besvarar snabbt som du inte hänt förut i din situation i min tid.
vardag har vart min praktik till mods.
nu är de du som finner och inget som förstod.

Fy fan! de som ser men inget bestrider. nu jag är här och du lider.

tagen av besvär, hjärtat som du sagt leder din egen värld i de värde till kärlek kan ej bedra och om jag inte har känt till/ intill mitt hjärta slagit.

För skyldig att komma hem!