Jag och en kvinna brukade om sommarkvällarna gå ut. Vi brukade lägga oss på marken. Titta upp på stjärnhimlen. Fascineras, bara titta, småprata och filosofera.

En gång när vi låg där och tittade på stjärnorna sade jag; föreställ dig nu, att istället för att vi ligger här och tittar uppåt på stjärnorna, att vi istället tittar neråt på stjärnorna.

Genomträngande ljöd hennes skrik genom natten. Ögonen var fulla av fasa. Hon sprang iväg i en rasande fart.

Hennes skräck spred sig även till mig.