Brev. Minns ni, brev? Långsamheten, gränserna som bara orden satte. Vi skrev dem, vi läste dem och vi sparade dem, ibland långt in i vårt inre. Brev; ingenstans var man sig själv så nära, så äkta som i brev. Vi skrev dem. Kanske skrev du dem också?

Brev: vi hittade dem i byrålådor, i en kasse i förrådet, en hopbunden bunt hos antikvariatet, men varje gång upptäckte vi något, blir sittandes med dem. Så vi tog de där breven, de vi skrev, de vi fick, de vi hittade,  och den känslan inuti och vi skapade nya. Tänkte att - det finns något här. Det är något i formen, i själva företeelsen, i uttrycket som gör det så speciellt, så lockande och så uppriktigt. Vita brev är vårt försök att göra den formen rättvisa igen, att ta formen bortom det banala.

Vi bjöd in varandra till våra egna monologer. Vi lät dem ta plats, vi gav dem en adressat. Det blev till något som korresponderade, en motpart att ta spjärn emot. Där uppstod en dynamik, en nerv och en genuinitet som aldrig kan skapas på egen hand. Orden fick prata med varann igen, inte beroende av vad de sa utan i vilket sammanhang eller format de sa det, precis där händer det något.

Brev som form, som ett sätt att luckra upp gränsen mellan fiktion och verklighet. Det vandrar fram och tillbaka. Ett innehåll som stannar upp, blir kvar eller bara dyker upp någonstans. För att ifrågasätta autenticiteten, öppna upp tolkningen eller att ställa specifika frågor. För ingenstans blir frågan mer aktuell än här; vad är form och vad är innehåll? Precis där hittar du det unika, en kärna till dessa brev. I den gråzon där din tolkning inte blir självklar, såväl i detaljer som helhet. Där du som läsare på riktigt börjar fundera och kanske involvera dig själv i frågorna på ett större plan. Vi vill inte lägga frågorna i munnen på dig, men de finns där erbjudna om du är en aktiv läsare och är villig att se dem. För detta är mycket mer värt än alla ryggdunkningar och applåder vi kan få. Vi hoppas våra brev kretsar kring det och vi vill gärna vara där (om det går), där dessa frågor ställs.

Vi backade klockan tjugo år och skrev det som om vi skulle gjort det då; 1995.

Resultatet blev dessa Vita Brev.

Tack för ordet /Theperna & Melona