I nattens mörka dimma,
i trygghet och i ro.
Något magiskt jag förnimma
som sakta börja gro.
På naken,taggig gren
där skönjas något grönt.
I stjärnors trollska sken
spricka bladen ut så skönt.
Av liv är snart var gren förgylld.
Var tagg har blivit överfylld.

Så plötsligt lyser månens strålar på
ett rosa skimmer utav knoppar små.
Av kraft så stark där inuti
de växa till i raskfull takt
Till slut de brista och som magi
så blommar rosor i fullan prakt.

En förtrollande saga eller en vacker dröm?
Nej, det här är kärlek så varm och öm.
I mörkret jag ligger och ler.
En siluett av dina läppar jag ser.
Så kryper jag närmare dig
och blundar ett slag.
Med lyckan som nu fyller mig
till söms jag vaggas av dina andetag.