också den vackraste dagen

som våren ger

händer det oväntade

någonstans
djupt, långt därinne
i mitt innersta jag
skyms glädjen över dagen idag
den glädje du
önskade mig
över livet

är jag otacksam
som djupt därinne
önskar
att du fått dela
min glädje
över Fenixminken,
för n:te gången
uppstigen ur askan,

att jag
i det dolda skrymslet
av mitt innersta
får ont samvete över
min glädje idag

- den du unnade mig,
den du ville ge
och du gav
men som jag nu bär ensam,

~    ~

hur kan glädjen,
den livstillvända,
vårskriande stora
vara så svår att bära
att ingen, ingen
får komma mig nära?

en så vacker dag  som idag

när jag trott
att jag inte längre sörjer,
när jag inbillat mig
att sorgen förädlats
till tacksamhet

hur kan det göra så ont
att livet är härligt, dagen skön
och våren äntligen på väg?

~         ~          ~

hur kan ett litet oskarpt fotografi
i den fångade stunden
av vår glädje över livet
ge sådan kraft
att leva

men göra så ont
att se?

som om glädjen för evigt fastnat på bild,
det fria, lyckliga leendet fixerats där?

2015-04-09  16:52