Satans längtan bor i mitt bröst, törsten att se.

Se rakt genom det blödande bladverket,
tallskuggors spruckna streck som slutar tvärt.
Se bortom längtan och tid.

Bo i ensamheten, i en borg, efter en otrampad stig
i en istids förstelnade spår.

Att skriva så ingen förstår, men lätt förnimmer, fingertoppar på kinden.

Förstå saknaden, känna livet och sedan
försvinna längs den slingrande väg som är ordlös.