...hade han sovit ett helt år igen, den gode Minutmakaren, vaknade i sitt tornrum så överfullt av drömmar att han knappt tordes röra en fjäder, av rädsla för hur staden skulle rasa ut ur skafferihyllorna, att vallgraven hade blivit ombyggd till en ofantlig diskho, hur livsviktiga kapitel från diverse bokhyllor skulle krypa in hos dammråttorna och aldrig bli återfunna, där sköldpaddorna kunde visat sig ha flugit bort bland molntapparna, att inte en enda tavla egentligen var uppmonterad, medan inga säsonger skulle hinna fullbordas heller denna spirande aprildag, och de vackra gränderna tvingades rinna ned i badkarsvirveln, bara lämna en evinnerlig hunger kvar.