Då

i ett nedsläckt garage
letar jag
efter tiden
som försvann
där bakom
mina gröna gummistövlar
här längst fram
står minnet kvar
av femton bortsupna
kvällar
du istället
kunde ha spenderat
med din familj
en fru och två barn
som alltid saknat
att du aldrig
funnits


Därefter

men ibland kan jag undra
hur sörjer man
egentligen någon
man aldrig mött
eller fått komma nära
lära känna
på riktigt
är det kanske bilden
av allt det
som kunde ha varit
men aldrig blev


Nu

du söker kontakt
jag letar i spillrorna
av min förlorade barndom
efter en dotter
att presentera
men konturerna är svaga
saknar färg och är
lösa i kanterna
jag inser snart att
bilden av det barn
du söker
finns inte längre
kvar


Jag är mig själv nu.