Tystnaden vecklar sig inåt. Jag ser den som vågor. Hör den skarpt i sitt yttersta. En väldigt speciell företeelse. Frånvaron av ljud och röster. Steg. Utfyllnad.
Bara en skärande länk. Rakt in i det förflutna. Lämnar framtiden stum.
Jag greppar med min utsträckta kropp. En panikgest. Att fånga smulorna av det tomrum jag numera badar i. Kippar efter luft som en nästan död fisk.
Förr simmade jag mot strömmen med jämna tag.