Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

med vinden

kom med vinden
frostnupna händer våras
bottenlös vandring
sägner
rop i natten
allt är inget
värmer ryggen mot
intet


Fri vers av Myself
Läst 319 gånger
Publicerad 2006-04-14 21:24



Bookmark and Share

    Regina E
Den här dikten ger min en känsla av ensamhet, att man flyger som ett löv för vinden utan mål eller riktning, att man bara har sig själv att lita till. Dikten är på något sätt konstaterande, inte desperat och menar inte att det är fel att vara ensam, utan att det bara är så. Gillar verkligen ordet "sägner" i dikten som för mig är ett positivt ord, något som lever vidare utav sig själv. Min avsikt var inte att TOLKA dikten rätt/fel på något sätt, utan bara förklara vad jag kände när jag läste den.
2006-04-19

  Rachel Roth
jo, du fångar något här
bestämt...
någonting i tystnaden
som säger mer än
tystnaden.
2006-04-15

  kath
gillar bilderna jag får av dina ord ......... de är sannerligen tysta för mig
här ryms allt man vill ........

känslan blir för mig en vandring i ett inre med det yttre som fokus

"värmer ryggen mot intet"

vilken vacker rad ........ här ryms en evighet och ett universum....

skulle gärna se en fortsättning på den raden ...... som jakob skrev: finns där ytterligare känslor/stämmningar som går att arbeta vidare på ... eller någon av de andra raderna ............

snyggt
2006-04-15
  > Nästa text
< Föregående

Myself
Myself