Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som livet i döden

Ett skrik, en kamp för liv,
en ny människa föds.
Avgjord, slutet är början
sen evigheten förbjöds

Samuel Beckett skriver
Kvinnan föder grensle över en grav,
dagen glänser till ett ögonblick
och sen är det natten igen.


I huset som bara låg där
hon bad om födsloro
om stillnad av inre värk
Till sitt barn hon bad om tro

Så kvinnan ler lyckligt
mot snart gammalt och grått
Hon gråter en sorg
för liv vars tid har gått

Karin Boye skriver
Rädsla är början
till den levande döden.


Våndan snärjer alla oss i livet
Modern skrek till den Gud som var
Snälla, min själ så ensam hjälp
när mitt födda liv inte finns kvar

När så livet upphört
vare sig av rädsla
eller brist på kraft
kvar är döden att städsla

William Shakespeare skriver
Av samma tyg som drömmar göras av
vi äro gjorda, och vårt korta liv
omfamnas av en sömn.


Förtvivlan önskar åter allt hopp
för livets moder ger av sin tro
så att livet kan vandra en stund
för att sedan orka korsa himlens bro

Allt hon offrar för dena minut
Min Gud, gör du det för mig
lovar hon heligt och högt
tillhör jag för evigt bara dig

Harry Martinsson skriver
Det finns bland alla bör och borde
ett måste för alla.
Alla måste lära att sörja för världen.


Ensam med allt det som tynger
gråter en själ över förlorad tid
Varsamt förbarmar sig själv
till en ny och evigare frid




Bunden vers (Rim) av AndersN
Läst 314 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2015-04-21 13:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AndersN
AndersN