Då jag grät till skymningen satte det in plötsligt och ett vidunderligt regn forsade fram över mitt ansikte som sölade ner hela mitt kalla väsen. Jag kände hur mitt ansikte och mina armar frös och jämrade sig högt att vinden skrek i mörkret. Jag önskade precis som en liten pojke att få sträcka mig upp mot skyn och låta mina armar bli fria, flyttfåglar på väg till någonstans, flodhästar, Afrika, Serengeti slätten eller Transsibiriska järnvägen blandat med ångmoln, järn, sot, svavel och skrikande gnissel. Jag knöt mina nävar hårt och slöt mina ögon och kände smaken av tungmetaller fräta mina läppar, rödare än Snövits blod i vit snö. Det fanns flera fält framför mina ögon när jag slöt bort locken från dem, ett efter ett. Jag såg hur de skimrade i alla färger och jag färdades fram över nejden, över gräs, kullar och över åkermark, träd, blommor, snö, is, vatten, blad, frukter, alger, växter, insekter av alla slag, flugor, lejon, tigrar, ormar och snöleoparder susade fram under mina fötter där nere. Som jag grät, mina tårar kunde inte sluta rinna nerför stupen vid mina mungipors trösklar, jag ropade högt och skallade, här bland i mitt i allt, här finns det. Mina älskade vackra underbara barn, som jag letat efter mitt hjärta att låsa upp sig inför denna vidunderliga mark som brer ut sig, ja jag erkänner mig besegrad, jag vill kapitulera inför detta som vidrör mig nu, sjud mig, koka mig, stjälp mig, låt ett skred famla runt och beslöja alla orättvisor, fattigdomar och människor på flykt, trasiga själavarelser, res er, folk av alla naturer, industrier, städer stad och land, låt oss gå samman sida vid sida och betvinga ondskans rädsla, vi är alla på denna plats i vårt kosmos som så många som vill stirra ut i stjärnklara nätter och vill snudda dem, vidröra de som klart lyser ovanför våra bultande bröstkorgar. Jag älskar allt, jag älskar mig själv egentligen, egentligen, egentligen och jag måste skriva ur mig sorgen innan jag flyr på nytt. Sista båten till mars har redan gått, med mars one projektet, jag blir kvar, lämna mig inte här på efterkälken, låt mig bli med, låt mig bli med er, låt mig bli sedd av er alla... jag vill också räknas in...jag vill att ni betvingar mig att bli med er till mars curiosity och nya fält som växer fram under våra fötter.