Vi stred, där sida, om min lott, precis till höger om min arm var du min vapenbroder i sångernas namn. Du sviktade aldrig på avtryckaren när vi gick genom Sinai öknen den där hösten 1994. Du var rädd och jag likaså, omtumlande, omfamnande, föresvävade det oss någonsin att vi skulle bli större, växa och bli vuxna, tappra och modiga och inte längre på flykt i varsin Kefiyah? Vi dolde våra anleten som en mask, som döljer en av många sanningar. Du frågade mig om jag älskade dig så som en vän, en man av mitt hudflängda kött där solen frätte in vår övertygelse likt en tatuering, fast på en ren kropp utan ärr. Jag vågade inte mig mera, jag ville ha mig själv men bjöd inte tillbaka de där gångerna som stegen tog oss allt längre ifrån oss. Trots att mitt hjärta bultade snabbare var gång vi besteg Mount Helena i Egypten. Minns du beduin barnen som lekte vid elden under bröllopet? Du såg magiskt ut, som i en tusen och en natt, och jag skrek av lyckorus, hög på himlens salter, dofter, rökelser och piptobak som malde ner allt motstånd mot oss. Vi besjöng och vi besteg berg vi besudlade det röda havsvattnet och vi bespottade allt ont, alla faror som lurade under havets mörkgröna och turkosa sidensjalar. Vi var båda män, unga, ambitiösa, hjälplösa inför de som skulle komma. Vi avböjde stolt vänskapen för att den ensamma vandringen, men vi slutade aldrig att älska på varsitt håll, på andra kanter än de skarabéer som finns öknens lämningar. jag drömde den natten vid coca cola flaskan i tältet, under två veckors tid, om en återkomst, likt en konungs eller drottnings återkomst. men du kom aldrig, lämnade mig tom och sökande på tältdukens botten. Jag reste mig och passerade gränsen i Terrabin, bland soldater, främlingar utan ansikten. Hon stod och väntade på mig, efter sin 7 timmar långa busstur. Hennes kinder var blöta och våta alldeles fuktiga av det saltstänkta havet. Jag svor att jag stred för henne i den torra marken, men hennes glittrande ögon kunde inte fukta jorden mer, där mina tår trängde in i sanden. Som jag föll på knä och besjöng hennes vittnesmål, om och om och om igen.