Spela dem
De tunga och öronbedövande trummorna, smakar Kongo, kolgruva, kolonialism slav, herre, tjänarinna och barriärbrytande möten, där väst möter öst och inget annat finns emellan längre, vi glömde bort

får mig att, andas, sucka av euforiska andhämtningar, djupare än den mörkaste tjärn på havets botten av en daggig myr i klaraste morgonbris, din åtrå,

Sol ljuder av platsen
vi är
täta
sammankopplade
genomskinliga för de som ser

Du gick där, men inte ensam på Chicagos gator, från den tidigaste delen av trummornas rytm, ljöd de dova blickarna som for ut från våra smärtande, stötande, pulserande och temporära vårtungor

Vilket tungomål dessa munnar vi besitter, de är mig nu sensuella och dina gömmor för att klyva fram intima rusningar i ven och beröring för oss att genomskåda och kåta, men inte på ett banalt parallelluniversum, nej, vi förenar oss i tid och rum där
ingen någonsin tidigare har trätt fram och omskakande bevittnat vår törstande dans

Regn fjättrar platsen
vi är
nära
mäktiga
oslagbara för dem som blundar svävar vi

Som vi skrattat och dansat i vidöppna panoramafönster, virvlande, runt, runt, joller som ackompanjerat vår initiationsrit, på väg till nollpunkten, långt före Homo erectus, habilis eller neandertalare sov i varma grottor, sökte vi skydd mot vädermakter, gudar och mammutar utan betar som korsade vår trandans

Åska märker vår plats
vi är
här
sårbara
oövervinnerliga
ambivalenta för dem som vill vår kärlek illa

Som jag kämpat för att vi skulle tyda alla tecken som for runt våra omslingrande längtanshjärtans bak, broderier och otyg i skogens knott och mygg surr
Jag stannar i kådans viskösa långlivade och segdragna bärnstensfärgade språk
De är så ofattbara och går utanför vår fattningsförmåga, vi begriper inte E = mc²
Du fattas mig! ingen fysisk alkemist eller teoretiker kan lösgöra min kropps under till din sammanflätade trumma, spänt skinn på korgar utan hörn som ljöd

Snö singlar ner vår plats
vi är
då
här
sanna
vårsmältande kroppar utan text