Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Leka

I viken springer barnet full av lek
på stranden ser vi spår av barnens fötter
I minnet blickar bakåt, mina rötter
där dina grenar kroknat, kära ek

Min båt har sjunkit djupt uti min själ
den ligger där och ruttnar i det bruna
Ja, kanske var det ristat - ödesruna?
Men ännu ser jag båten mycket väl

På stranden skriker barn och sjunger sånger
Det gjorde ock jag själv så många gånger
När tiden allt som oftast räckte till

I morse bad min dotter mig att följa
den lyckan kommer mörkret evigt dölja
Jag rör mig dit fast båten ligger still




Bunden vers (Sonett) av P-E-H
Läst 351 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2015-04-28 15:07



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet
Fina minnen...
2015-04-30

  RitaBrunner
Vacker sonett med budskap att ta sig till.
Om jag skulle peta, så vore det upprepningen av "barnet" i första strofen.
"deras" fötter.
Du blir bättre och bättre i sonetters ädla konst! :)

2015-04-29

  Maj-Lis VIP
Vemodigt och vackert
2015-04-28

    ej medlem längre
En vemodig och vacker dikt.
2015-04-28

    Elisabeth Nilsson VIP
Fint diktat av dig!
2015-04-28

  Marianne Räf
En fullfjädrad sonett! Galant!
2015-04-28
  > Nästa text
< Föregående

P-E-H
P-E-H