Du behåller löven tills nya växt ut igen. torra fladdrar jordfärgade läppar löv.
ska någon tyda dina nervers teckningar.
är det därför du håller så hårt i dina bleka blad eller är det såhär du kysser världen?
vinden tar tag i tunna avskedsansökningar söver in i lövets trans.
Du viskar längst ut.
hängande snurrande i fästen lever du på ett hopp som inte finns som är genetiskt inövat.
sträcker mig nyfiket fram för att höra vad du säger.
något fruset och alltför starkt sänker blicken.
du drar dig undan när jag kommer för nära.
bortomnära så står vi länge och tjurar.

din lätthet är små vickande lungor, inget att förstå.
du är en enda ton av alla röster som minns.
I dig finns ingen längtan. du står blickstilla i stormen.
löven är dina ögonlock säger du.
skallra lilla ek du är en evighetslek.
ville hålla om dig men du var så spretig, grenar växer åt alla håll.
skulle skrapa bara, bara armarna.
håller om dig med blicken.

Varför släpper du inte dina löv?
som en brun skallra bland slanka ormar står du.
ibland när jag går förbi tänker jag att du är blyg.
vill inte vara naken
vill inte stå med de andra grå utan skyddande hölje.

vinden blåser kallt och fälten är övergivna.
ljuset fastnar ingenstans i landskapet
grå ytor vilar inåt lutar mot varandra som cementplattor
svärtan nedbruten till roten
inga kontraster håller igång känslan av rörelse
samma färg på träd himmel och jord.

jag ser dig på långt håll. dina samtal med vinden är utan avbrott.
hur kan man bli så lycklig av ett skakande träd?
inget i denna värld kan få dina döda löv att sluta skallra.
löven följer strömmarna
du darrar när de tömmer dig på ditt sista klorofyll
du får vila nu från ditt jobb som visstitidsanställd solfångare
tömmer dig för att kunna följa minsta förändring i ljuset fukten dimman
när kvällen kommer töms du töms du
för att följa årstiderna, dygnet. följa jordens rörelser.

att nästan falla är min bästa lek
hänga kvar och dansa sista dansen tusentals gånger
tango med luftströmmar från andra sidan jorden
tröttnar aldrig på att följa
lyssna till rösterna
uppfinna ett öppet fält i bröstet där jag kan be till en gud utan namn.

Ser mig i dig. Ser trädet som nu bär tydliga knoppar mellan de torra löven.
vet att det ä r mig det handlar om.
dras fortfarande med de gamla skrikiga hungerdagarna
täcket av eld som fryser sönder allt i sin närhet.
vill släppa mina miljontals drömmar.
drömmarna slog inte in. lika bra det!
Slog ut som en helt annan knopp alldeles för tidigt.
Nej slog ut i rättan tid!
Du växer rakt upp och ned
med fallandets konster helt klart för dig.
Förundrad står jag framför den spegel mitt eget barn håller upp.
Dörren är öppen. Vi kan storma utan att krossas nu .
Längtade efter dig. släppte in dig. när allt faller står vi kvar med armarna om varandra.