När jag tog min gitarr igår,

föll en tanke i tår.

Jag samlade 3 strängar som taktfast går,

gled över i de bakre mörka regionernas spår.

fann en takt som en marscherande kår,

som vilsna tomma o  sökande mår.

Var slutar denna medryckande, kanske i tanklösa sår,

eller med en svalnande ekande ton bärs man ut på bår...