Hängande med stilla vingar
Buren hit på vindens kam
Morgonsolens strängar klingar
Där hon lövlätt seglar fram

Hör där livets sanna klocka
Ringa över skog och äng
Som från jordens djup ska locka
Grönskan ur dess vintersäng

Se en grodd så strävsamt stretar
För att sträcka ut sin kropp
Upp ur mullen den sig letar
Sömnigt kisar så dess knopp

Se hur jordens hjässa spirar
Som en vän från svunnen tid
Vårens återkomst vi firar
För dess ljumma vind, så blid

Glädjefullt i vindens pustar
Virvlar dofter som i dans
Väcker i oss kärlekslustar
Bundna i en blomsterkrans

Vila väntar i en krona
När så strax hon kommer ner
Hemmet ska hon ömsint bona
Då hon till sommaren blir fler