Jag tittar ut genom mitt fönster

Överallt ser jag människor, människor som ler och skrattar i vårsolen

Solens strålar får de färgglada blommorna att skimra ikapp med människornas leenden och somriga kläder

För en kort sekund fängslas jag av all glädje som sprids där ute, men det håller inte länge

I samma stund dras jag tillbaka till verkligheten

Här inne är det grått, kallt och mörkt

Inuti mig sjunger inga fåglar, lyser ingen sol, ekar inga skratt

Jag kan se allt som sker där ute, men ingen kan se mig, ingen vill se in i fönstret som leder till min själ

Så återigen drar jag för gardinen och låter färgerna bli ett minne blott