Syd sydväst Möjnaren
mumlet
fem till tio, under dagen sökande
frisk till måttlig

hade du återvänt (jag visste inte med säkerhet)
ansiktet surrade en stund i lyktans sken
strålade, pulserade kring sin mittlinje
vaxet, höljet buktande mjukt och väldoftande
mellan gulnade händer en blek tunn tråd, härjad
du plockade upp pappersarken, vart och ett
synade dess strukturer och flöden, lade dem varsamt åter
inte ett ord talat
men i din blick en berättelse om andra världar
färgerna, sammansmältningen, tecknen, sanningen
rörde du vid allt detta som vore det dödligt, osvuret, heligt

så gav du dig av igen (jag tror det var vad som hände)

vågbändarkropp
tusen nautiska mil, insmord i rovolja
handen fortfarande kvar här, vilandes mot min panna
det ryska blodet utspillt mellan raderna

Altai, det karga men närande.
Barnet (djuret) inpräntat i huden, isflickans vänstra axel.

spår av liv inuti ett annat liv
och de eviga frågorna: vem är du? vill du mig väl?

svaren når aldrig sin mottagare.



Vågar jag mig trots allt närmre
trycker jag fingrarna mot, fyrfågelögat (betraktaren)
förnimmer vätskan däri
hur den grumlas, vrids, virvlar och berörs
undersöker så illuminansen, ömheten
och glasbubblan (behållaren) som omsluter dem båda

”… texten omhuldar här det råa materialets
naturliga begränsningar men även dess immanenta styrka,
crescendots ursprung…” / Skriftställarens anmärkning .




Återgång till invanda mönster, silhuetter och röster:

tilltagande vindar, snålsinne
nio till femton, utsikter insikter
morgondagen dimma
farvattnen mellan Skuggö och Måsebukten svårmodiga
de inre landskapen ännu outforskade
överglidande
flyktiga


avvaktan
alltid denna avvaktan.